Den dekadenta stadssommaren

Jag pratade med min kära vän Cecilia idag, och hon nämnde den dekadenta stadssommaren, och undrade var den hade tagit vägen. Ja du Cecilia den dekadenta stadssommaren försvann fortare än den hade kommit. Men vad kan man karakterisera som den dekadenta sommaren som. Dess axiom är

”Du skall inte göra något som kan härledas till ett sunt levnadsföre. Du skall heller icke anstränga dig i onödan för att göra något vettigt. Däremot skall du på alla tillfällen du finner det möjligt hänvisa till din filosofiska skolning, och förvirra människor runtomkring dig.”

Detta kan ju ske på en hel del olika sätt. Mina egna favoriter är att sitta tillsammans med diverse kamrater på caféer och läsa Hegel eller ha högljudda diskussioner om symboliken i Gilmore Girls (kom ihåg att det gäller att förvirra). En annan är att klä ut sig till Sartre och sätta sig på ett café, och röka konstiga cigariller, och se smart ut. Min kompis Wille brukar klä ut sig till snobb och gå runt och diskutera spektakelsamhället med marxister.

Min egen dekadenta stadssommar inskränkte sig till två kvällar, dels midsommarafton, och midsommardagen. På midsommarafton var det sill å färskpotatis hos min kompis Wille. Det började ganska dekadent å bra till den första skålen, med ett utav den mest längsta å fånigaste tal som vi kunde komma på. Det var en hel del dumheter om viljan och annat meningslöst som nog skulle ha kunnat passa på den dekadenta topplistan. Senare gick vi ut till en bar och där blev det en hel del snack om Camus och den absurda synden, innan vi blev ganska abrupt avbrutna. Men det hade kunnat leda in på några riktigt dekadenta scener. Jag försökte dock inleda ett samtal om wrestling med några finnar som inte pratade svenska, men det lyckades inte så bra.

Midsommardagen började jag med att gå hem å äta lite köttfärs och en kebabrulle, innan jag gick å vilade mig en smula. Senare på kvällen så var det nämligen den inte bara vackra utan oxå ganska välsmakande (jag haver bitit på henne) Lizas födelsedag. Som firades med pompa och ståt i några timmar, med jordgubbsätande i gröngräset och en å annan öl slank ner. I födelsedags present av mig fick Liza en bok av ”danskjäveln” K.E Lögstrup som heter den Etiska fordringen, vilket inte helt oväntat skulle kunna ha öppnat upp för några riktigt dekadenta diskussioner om religiös etik, men det kom aldrig riktigt så långt. Men senare på kvällen så lyckades jag och den nästan ännu vackrare och godare Linda hamna i en lite smått dekadent diskussion.

Min egen sommar kommer dock inte att bli speciellt dekadent, dels så är jag pank å kan inte sitta på caféer sen skall jag åka hem till mamsingen å där finns det inte ens några caféer. Vad jag vet iallafall, jag har aldrig sett några. Jag har iallafall aldrig fikat nånstans.

Mitt hopp för en någorlunda dekadent stadssommar står och faller med den gode Linda, som inte befinner sig så himla långt hemifrån, en sammanstrålning i Jönköping kanske, så kanske vi kan ha en mycket dekadent diskussion om hammaren och hans vänner.

Ps - Dekadent kan ha en annan betydelse, det beror på vem man frågar, men detta är min stipulering, och min blogg så jag får bestämma - Ds