Hmmm

Japp det är så det ligger till. Nu är klackan kvart i fyra, och jag sitter och filurar på om jag skall gå och lägga mig, springa ner till järntorget eller snoka reda på den där preem mackan som skall ligga här i närheten och vara nattöppen, eller om jag helt enkelt skall vänta tills kl 6 då macken alldeles nedanför mig öppnar, det är ju som ni alla förstår lite ont om snus. Men då kanske nån kommer med den briljanta idéen att, men hörru Oskar, varför låter du bara inte bli att snusa, det är väl inte så att du är beroende eller nåt sånt. Nejdå inte jag inte, jag snusar fortfarande bara för att det är gott, och det har jag gjort i snart 10 år. Himla märkligt det där. Jag undrar lite när det där beroende kommer att kicka in. Jag slutade snusa för några veckor sedan. Jag började med att gå från en dosa general lös om dagen till en dosa rapé portion i veckan. Det var lite läskigt, men inte så speciellt svårt. Det absolut jobbigaste var vid dagens slut, då man skall varava ner en smula och ligga och tar en snus och lägger sig och läser en stund. Annars än det var det absolut inga problem att inte snusa. Det var lite märkligt om jag får säga det själv. Jag har en kompis som heter Ekis, och när han slutade snusa så började han snusa papper istället, d.v.s. att han istället för en portionssnus stoppade upp massa papper under läppen, och det har han gjort nu i ungefät två år. Det är nästan ännu mer märkligt. Det svåraste är ju inte att avstå från nikotinet, utan snarare att avstå från den betingade responsen.

Genom att studera människor genom detta perspektivet så kan man se en sak. Och det är att psykologer och andra folk som gärna vill visa hur människan är utvecklad och så vidare kanske skall tänka till en smula på hur man egentligen reagerar under ett snus eller rökstopp, för att kanske få de slutgiltiga bevisen på att människan i sig oftast handlar enbart på ett mekanistiskt beteende. Ett mekanistiskt beteende som inte nödvändigtvis handlar om ett inplanterat mekanism utan snarare om ett eget val.

Man kan prata mångt och mycket om människans fria val, men har människan fria val. Japp iallfall ett, man kan välja vilka mekanismer man kan bekanta sig med, men kan man välja vilka reaktioner dessa mekanismer skall få. Nä, det kan man inte. Av detta kan man sluta sig till uppfattningen att människan i själva verket bara har en väg att gå, och det är den vägen man borde gå om man vill sig själv väl. Men är det då ett val?