Terror och Wrestling.

På WWE Smackdown finns det en brottare som heter Muhammed Hassan som med sin 'sidekick' Daivari kallar sig för arabiska amerikaner. Dessa båda har som gimmick predikat om hur svårt det är för arabiska amerikaner i USA sen 9/11. De brukar hävda att de genom sin karriär har blivit förbipasserade av sin medtävlare, som då genom att vara 'äkta' amerikaner fått fördelar, i detta fall chans på världsmästarbältena.

På näst senaste Smackdown var det en 6-manna match om det nya Smackdown bältet, där Chris Benoit, JBL, Christian, The Undertaker, Bokker T och Hassan deltog. För Hassans skull så slutade matchen med att han blev utjagad från arenan av Undertaker som blivit diskvalificerad, genom att använda en stol.

På det senaste Smackdown så fick Hassan efter mycket om och men en match mot Undertaker på den uppkommande galan för att avgöra vem som skall få utman om världsmästar bältet. Men på Smackdown å fick Daivari möta Undertaker, och det ledde till följande; Undertaker är som vi alla vet oslagbar om man inte fuskar, vilket Daivari inte gjorde, men när Daivari fått en tombstone piledriver och blivit uträknad, stromades ringen av 5 män i militärkläder och svarta masker över huvuden som slog sönder Undertaker. En helt vanlig dag i wrestlingens dagar.

Men Smackdown sändes samma dag som bombdåden i London. Denna delen var dock bortredigerad i Europa, men inte i USA, vilket ledde till kraftiga reaktiner från massmedia. B.la. New York Post som skriver

New York Post Online Edition
'Terrorist' wrestles after bombing
By Don Kaplan

July 12, 2005 -- UPN's "Smackdown" aired what appeared to be terror-themed hijinks last Thursday — the same day as terrorist bombings in London killed more than 50 people. he sketch was edited out of a U.K. edition of "Smackdown," which aired that same night.

The sketch included images of Arabs in ski masks carrying a fallen Arab wrestler over their heads after he had "sacrificed" himself, evoking imagery similar to a suicide bomber's funeral.

"We're very proud of our product," says "Smackdown" executive producer Kevin Dunn.

"We try and be sensitive with everything we portray, but there's got to be protagonists and antagonists on our TV shows.

"We just happen to reflect the politics of the world sometimes — especially with these Arab-American characters."

A WWE spokesman added that it was "unfortunate" that the sketch aired the same day as the attacks.

"If we had any idea that something like [the London attacks] might happen, obviously you wouldn't try to do that segment on that day," he said.

But the show was taped July 5 — two days before the telecast.

After the bombings took place last Thursday, WWE execs gave broadcasters carrying the show a heads-up about the sketch.

It was edited out in Europe, but aired on UPN here with a discretionary crawl along the bottom of the screen that said: "In light of today's tragic events in London, parental discretion is advised in viewing tonight's episode."

WWE's Dunn says, "We are firmly in the entertainment business," and that the plot, as edgy as it might have been, should be taken tongue-in-cheek.

On last Thursday's show, an Arab-American wrestler who fights under the stage name Daivari was beaten by The Undertaker.

After the bout, a second Arab wrestler, Hassan, knelt near the ring and prayed while five masked men attacked The Undertaker and choked him into unconsciousness.

All five then knelt into praying positions and Hassan lifted The Undertaker's head up for the camera in a scene that looked eerily like a beheading.

The group then left the ring carrying the unconscious Daivari over their heads."

Det första som jag finner intressant är det andra stycket, som handlar om hur maskerade araber äntrar ringen. Jag vet inte riktigt hur han lyckade komma fram till den saken, men i vilket fall som helst så vet vi ju alla att terrorister inte kan vara något annat än araber. Och alla Araber är terrorister. I alla fall så är det så i USA och vi vet ju alla att de har himla mycket rätt i allt. Sen det näst sista och det sista stycker är humor på hög nivå, förvisso gick 'terroristerna' ner på knä, men knappast i nån böneposition. Sen satta Hassan Undertaker i ett grepp som kallas för 'The Camel Clutch' som väl vad jag vet inte har så stor likhet med en halshuggning, men döm själva. (detta är greppets påhittare the Iron Sheik, fast han var ju iranier så han var säkert terrorist oxå, den lilla busen.)

http://www.obsessedwithwrestling.com/pictures/i/ironsheik/17.jpg

Sen kan man ju diskutera det vettiga i att sända programmet i samma veva som händelserna i London, det var kanske inte det smartaste man kunde göra. Men jag är trots det lite nyfiken på vad det är som är så stor grej, med det hela, för det är ju inte så att alla andra nyhetsprogram och liknade visar saker som kan verka stötande på samma sätt, men vad vet jag.

"VARIETY.COM

Inside Move: 'Smackdown' takes it on the chin
WWE, UPN under attack for offensive match
By Michael Schneider

World Wrestling Entertainment and UPN have heard from several concerned viewers following last Thursday's "WWE Smackdown," which depicted a terrorist-like attack involving a group of Arab-Americans and a wrestling opponent.

The episode aired the same day as the subway and bus bombings in London; UPN ran a crawl on its screen four times through the broadcast, noting that, "In light of today's tragic events in London, parental discretion is advised in viewing this episode."

That wasn't enough of a warning for some viewers, who took offense at the depiction of Arab-American wrestlers Daivari and Muhammad Hassan -- who was shown in the episode praying while five men wearing ski masks rushed the ring and choked the "good guy," longtime WWE wrestler the Undertaker.

WWE and UPN said they were unable to alter the episode, due to the tight timeframe between the show's taping earlier in the week and its Thursday night timeslot.

"We all feel bad about the timing of the segment," said WWE spokesman Gary Davis, who said the show wasn't attempting to depict a terrorist attack -- although he said he understood how some viewers might construe it as such. "People will see what happens this week (as the storyline) gets straightened out."

The Hassan character recently joined "Smackdown," moving over from Spike TV's "WWE Raw" show.

UPN spokeswoman Joanna Lowry said the network reserves the right to preempt "Smackdown" but didn't think it was necessary last Thursday.

"Due to the tragic events in London, we took the added measure of running an advisory four times throughout the broadcast so that viewers could make the appropriate viewing decision for their household," the network said in a statement. "We will continue to monitor the situation involving this character and storyline."

Man sände alltså till å med en varning om att det skulle vara himla bra om föräldrarna att delta i wrestling tittande.

Sen kan man ju fråga sig om det är helt rätt att kalla Undertaker för "the Good Guy"?

Men i vilket fall som helst. Det handlar om wrestling. Det handlar om något som kallas för 'storylines'. Muhammed Hassan heter i själva verket Mark Magnus och är född i New York och har Italienskt påbrå, dvs han är inte arab för fem öre.

http://www.obsessedwithwrestling.com/profiles/m/mark-magnus.html

Daivari å andra sidan är inte heller nödvändigtvis arab eftersom han kommer från Iran. Vilket är ganska roligt eftersom det skall föreställa att han pratar arabiska, medan han i själva verket pratar Farsi.

http://www.shawndaivari.com/ (Flashgrejer som jag inte vet hur man länkar till, klicka på enter å sen på Bio)

Jag finner ju hela det här 'upproret' otroligt underhållande, att detverkligen kan bli såna stora rubriker på något som utspelar sig i wrestling branschen. Men eftersom det var 'araber' inblandade så är det klart det uppmärksammas. För någon anledning bör det ju finnas att såna saker som Kane och Katie Vick historien som handlade om nekrofili, inte uppmärksammas, eller Golddust pedofil historia i WCW som förvisso försvann ganska snabbt som tur var eller Korsfästelsen av Stone Cold och Stephanie Mcmahon. Det finns hur mycket som helst att ta av å det är bara bland de fiktiva historierna, de verkliga händelserna kommer ju knappt upp heller t.ex. Mass Transit incidenten är det ju inte speciellt många som har hört talas om, Droz med flera.

Så då är frågan hur det kommer sig att just detta lyftes fram? Visst det var en dålig tidpunkt, det var till och med en mycket dålig tidpunkt. Det är ett aktuellt ämne som många har starka känslor i och som på många sätt har blivit utsatta för.

Men, och detta är ett jättestort men, det handlar om wrestling.

WWE Divas

Då jag läste Annas blogg, så fick jag en fråga serverad på silverfat, om varför hon skulle ha en fascination för wrestling, det var en mycket intressant fråga, som jag tänkte att jag skulle besvara efter att jag kollat klart på veckans avsnitt av WWE Raw. Nu kommer det inte att bli så eftersom jag fick mig en annan tankeställare som jag tänker filura lite kring. Nämligen de kvinnliga ”brottarna.”

I WWE så kallas de kvinnliga ”brottarna” för Divor, och jag kommer att referera till dem som så i fortsättningen. I WWE så har divorna olika funktioner, en del finns där för att brottas, en del finns där för att fungera som ”managers”, intervjuare, med mera. Problemet och anledningen till at jag har satt brottarna inom citationstecken är att det nuförtiden är ganska dåligt fördelat mellan de olika grenarna. Om vi börjar med att kolla på Raw så finns Womens Champ Trish Stratus där, och där finns också min personliga favorit Victoria, till dessa tre skall man också räkna Lita, anledningen till att jag tar upp dessa tre i en grupp är att det är de tre som förtjänar att få kallas brottare. De är duktiga och underhållande. Tyvärr så är Trish och Lita skadade och kan inte brottas för ganska lång tid. På Raw finns också Super-Stacy Keibler, Maria, Christy Hemme, som i själva verket inte har någon speciell funktion. Maria intervjuar folk genom att ställa dumma frågor och agera helt blåst. Super-Stacy är kuttersmycke för Rosey och The Hurricane, och har egentligen inte gjort så mycket annat sen hon började i WWE. Christy Hemme vann the Diva search förra året, och kan få lite handicap för det eftersom det inte var så länge sen. Hon har dock brottas en hel del, haft en fejd med Trish och en med Victoria, alla hennes matcher har ju dock varit fruktansvärda brottningsmässigt sett. Att jämföras med Trish och Victorias fejder, med hardcore-matcher och allt vad det nu var, som i jämförelse var i det närmaste poesi. På Raw finns också Ivory som länge varit en stor favorit men hon brottas inte längre, varför vet jag inte.

På Smackdown är det ännu värre ställt, där finns ingen utav divorna som är värd att kallas för brottare längre, ett litet ljus i mörkret är Melina och Michelle Mccool, som hade en match i fredags som åtminstone visade en smula potential. Annars är det bara snygga tjejer i lite kläder.

Utifrån detta kan man härleda frågan om vad man kan göra för att förbättra situationen. Låt säga att jag är Vince Mcmahon (WWE´s ägare) och jag vill visa bra wrestling (pah), hur skulle jag då gå till väga för att få in fler kvinnliga brottare som är värda namnet. Skulle jag vända mig till dem som nyligen blivit sparkade Molly Holly, Gail Kim, Jaqueline eller Jazz. Eller skulle jag kanske vända mig till WOW (Women of Wrestling) som faktisk har några riktigt bra brottare, eller överhuvudtaget skulle jag vända mig till några som har brottas tidigare. Förmodligen skulle jag göra så. Jag kollar på wrestling av en anledning, och det för att kolla på wrestling.

Men Vince har en mycket bättre idé. Låt oss anordna en till Diva search, det gick ju så bra förra gången, när vi fick Christy Hemme. Då kan vi få en ursäkt till att visa kvinnor i olika positioner med ganska lite kläder på sig så att vi kan stärka moralen hos de unga flickorna som kollar på showen. Den geniala idén med att ha en bikini hinderbana med hopprep å massa studsande är ju alldeles utmärkt bra för kvinnor i bikini. Det vet ju alla. Det är ju sånt man förmodligen drömmer om som kvinna att få göra. Så kom runt i ring å låtom oss alla utnyttja och exploatera dessa unga kvinnor, istället för att göra det smarta alternativet och kontakta folk som faktiskt vet vad de gör i en wrestlingring.

Kontentan av det hela är att eftersom det för tillfället bara finns en brottare värd namnet, Victoria, så kommer det i fortsättningen att bli, underklädesmatcher, lerbrottning, kuddkrig, densomförstdraravbyxornaellertröjanavsinmotståndarevinner - matcher, eller något annat lika spännande. Det finns ju som sagt vissa kvinnor inom WWE idag som har potential att kunna bli duktiga brottare, förutom Melina och Michelle Mccool (så himla tufft namn) så finns Miss Jackie, sen tror jag nog att Christy Hemme om hon för brottas å träna ifred kommer att kunna bli bättre hon har ju förbättrats sig ganska mycket på ganska kort tid, men man får väl se.

Är det bara jag som tycker det är ett litet feltänk att satsa mer på att få kvinnor att vara nakna så mycket som möjligt, än att satsa på kvinnor som faktiskt kan brottas?

Lite Länkar:

http://www.obsessedwithwrestling.com/home/

http://www.obsessedwithwrestling.com/profiles/index.html

Victoria:

http://www.obsessedwithwrestling.com/profiles/v/victoria.html

Den dekadenta stadssommaren

Jag pratade med min kära vän Cecilia idag, och hon nämnde den dekadenta stadssommaren, och undrade var den hade tagit vägen. Ja du Cecilia den dekadenta stadssommaren försvann fortare än den hade kommit. Men vad kan man karakterisera som den dekadenta sommaren som. Dess axiom är

”Du skall inte göra något som kan härledas till ett sunt levnadsföre. Du skall heller icke anstränga dig i onödan för att göra något vettigt. Däremot skall du på alla tillfällen du finner det möjligt hänvisa till din filosofiska skolning, och förvirra människor runtomkring dig.”

Detta kan ju ske på en hel del olika sätt. Mina egna favoriter är att sitta tillsammans med diverse kamrater på caféer och läsa Hegel eller ha högljudda diskussioner om symboliken i Gilmore Girls (kom ihåg att det gäller att förvirra). En annan är att klä ut sig till Sartre och sätta sig på ett café, och röka konstiga cigariller, och se smart ut. Min kompis Wille brukar klä ut sig till snobb och gå runt och diskutera spektakelsamhället med marxister.

Min egen dekadenta stadssommar inskränkte sig till två kvällar, dels midsommarafton, och midsommardagen. På midsommarafton var det sill å färskpotatis hos min kompis Wille. Det började ganska dekadent å bra till den första skålen, med ett utav den mest längsta å fånigaste tal som vi kunde komma på. Det var en hel del dumheter om viljan och annat meningslöst som nog skulle ha kunnat passa på den dekadenta topplistan. Senare gick vi ut till en bar och där blev det en hel del snack om Camus och den absurda synden, innan vi blev ganska abrupt avbrutna. Men det hade kunnat leda in på några riktigt dekadenta scener. Jag försökte dock inleda ett samtal om wrestling med några finnar som inte pratade svenska, men det lyckades inte så bra.

Midsommardagen började jag med att gå hem å äta lite köttfärs och en kebabrulle, innan jag gick å vilade mig en smula. Senare på kvällen så var det nämligen den inte bara vackra utan oxå ganska välsmakande (jag haver bitit på henne) Lizas födelsedag. Som firades med pompa och ståt i några timmar, med jordgubbsätande i gröngräset och en å annan öl slank ner. I födelsedags present av mig fick Liza en bok av ”danskjäveln” K.E Lögstrup som heter den Etiska fordringen, vilket inte helt oväntat skulle kunna ha öppnat upp för några riktigt dekadenta diskussioner om religiös etik, men det kom aldrig riktigt så långt. Men senare på kvällen så lyckades jag och den nästan ännu vackrare och godare Linda hamna i en lite smått dekadent diskussion.

Min egen sommar kommer dock inte att bli speciellt dekadent, dels så är jag pank å kan inte sitta på caféer sen skall jag åka hem till mamsingen å där finns det inte ens några caféer. Vad jag vet iallafall, jag har aldrig sett några. Jag har iallafall aldrig fikat nånstans.

Mitt hopp för en någorlunda dekadent stadssommar står och faller med den gode Linda, som inte befinner sig så himla långt hemifrån, en sammanstrålning i Jönköping kanske, så kanske vi kan ha en mycket dekadent diskussion om hammaren och hans vänner.

Ps - Dekadent kan ha en annan betydelse, det beror på vem man frågar, men detta är min stipulering, och min blogg så jag får bestämma - Ds

På allmän begäran.

En dag som den här så kan man inte låta bli att bli en smula nostalgisk, det är nämligen idag på pricken 4 dagar sedan jag rakade av mig mitt skägg. Det var ett mycket mycket fint skägg, det hade skiftningar i färgen, blondt på hakan, medans resten var mörkt som den djupaste djungeln. Det var ungefär 5-6 cm långt, och hade varit med mig under en lång period som sträcker sig över nästan ett års tid. Det fanns där för mig under jobbiga perioder när man sitter framför dator i sitt anletes svett och skall lämna in en tenta om några timmar, det fanns där under de glada ögonblicken, då man förlustade sig i all världens glädje.

Nu när jag sitter å skriver detta och försöker få lite extra inspiration genom att dra lite i skägget och skägget inte är där, så går det en rysning genom kroppen, då insikten att jag är skägglös slår mig. Aldrig någonsin hade jag trott att jag skulle vara skägglös igen, men ett svagt ögonblick, ett ögonblick av tvekan förändrade hela mitt liv, då jag med vild blick klippte och rakade av mig skägget. Visst det var en trevlig upplevelse till en början, att få känna solens varma stålar eller vindes flykt mot min nakna hud, men efter ett tag då jag tillslut insåg vad jag hade gjort, föll jag till marken, där låg jag å skakade i ångest, tills dess at jag somnade utmattad.

Detta mina vänner å läsare å annat löst folk är en hyllning till en av mina absolut bästa vänner, mitt skägg. Jag betalade tillbaka hans vänskap genom att förgöra honom, och det är något som jag måste sona, men jag måste ändå betala tillbaka på det enda sätt jag kan visa min respekt å kärlek trots mitt misstag.

R.I.P

Mitt första försök till bloggande.

Tjoho

Detta är mitt första försök till en blogg. Jag vet inte riktigt vad den kommer att handla mest om, men att den kommer att handla om mer eller mindre viktiga saker står ganska klart. Aktuella nyheter som jag finner intressanta, filosofiska funderingar på sena kvällar kommer det förmodligen att bli alldeles för mycket av, en å annan kommentar om religion kommer garanterat, lite skvaller och sist men inte minst en å annan hyllning till folk jag tycker om.

Jag önskar er intressant läsning.