Första dagen på det nya jobbet

Det var en ganska spännande upplevelse.

13:30 Lutar mig tillbaka efter middagen.
13:50 Springer efter bussen
13:51 Bussen stannar och släpper på mig. Puuh.
14:45 Hoppar av vid Posten efter inte mindre än 4 byten.
15:00 Träffar rätt snubbe som skall presentera hur världen för en Post-anställd ser ut.
15:30 Får en Posten-uniform. Och en himla gullig sådan oxå, iallfall på mig.
16:10 Börjar jobba på riktigt. Får en lastbil.
17:10 Lastat färdigt och beger mig
17:30 Sitter i bilkö och väntar på färjan till Hönö.
18:30 På väg tillbaka från Hönö. Efter att ha sett ett bypass ärr.
18:? På Länsmansgården
19:10 I Partille
19:20 Kör vilde på väg till Mölnlycke
20:10 I Mölnlycke
20:30 I Mölnlycke på rätt adress.
20:50 På väg till Billdal
21:15 I Billdal
21:25 Tillbaka i Billdal efter en felsväng
21:40 Nånstans i Billdal
21:45 På rätt adress i Billdal
21:55 Får Choklad. Jeeej
22:00 På väg hem.
22:20 På Posten
22:30 Får skjuts till Niordstan.
22:50 Köper sopårvagnskort på 7/11 på Aveyn
23:20 Hemma.

Lite lång dag kanske för att ha arbetstider mellan 16-21, om jag får säga det själv.

Rackarns..

Rackarns vad jag gnäller då... Mjusch..... Hade jag haft kvar mitt skäg hade jag aldrig gnällt på det här viset...

Jeeeeeeej

Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb, Oskar har fått jobb.

Så himla roligt.. Jag ksall börja jobba deltid på posten, så jag kommer slippa ta studielån den här terminen... himla skojigt, om jag får säga det själv... Börjar på måndag. weeeeee

Goder Afton

Idag har jag gjort några otroligt spännande saker. Det är nästan sanslöst vad jag håller på.
Jag har idag skaffat en ny frisyr, genom att begå misstaget att lägga mig och vila en smula efter ett för stort alkoholintag, så numera är jag rakad. Kul va? Inte för att det gör så mycket, eftersom jag i stort sett genom mitt liv haft tre olika frisyrer, långhårig, rakad och kepsprydd. Så för min del är det inte så himla noga, fast det kändes lite märkligt att vakna upp utan nått hår eftersom jag på det senaste haft ganska långt hår.... Nåväl...

Det andra sanslöst spännande händelsen idag var när jag frostade av frysen... hoho... Är det nån som är sugen på ett gammalt spenatpaket.... Det är otroligt vad mycket märkligheter man hittar.

Sen har jag en liten filurering oxå, men jag tror jag skall återkomma till den... Men den handlar om könsroller och grejer, eller snarare en förändring av könsrollerna. Jag skall formulera mig lite så återkommer jag kanske...

Tata

Anställningsintervju

Jag måste erkänna att det var riktigt snabbt jobbat. Jag har varit på anställningsintervju idag, vilket jag tror gick ganska bra iallafall. Jag fick ganska bra kontakt med intervjuvaren och lyckades lura in honom i en diskussion om de godaste ölsorterna. Jag vart dock lite nervös så jag flummade lite i början, fast inte så mycket som jag brukar.

Nya Jobb

Jag har sökt massa jobb idag. Croupier, telefonförsäljare, lagerarbetare, lastbilschaufför och budbilschaufför. Den intressanta frågan är, hur många av dessa kommer jag att få, jag skulle nog bara vilja ha ett av dem, det kan ju bli lite stressigt annars. Men det känns ändå som en trevlig grej att hålla på med, även om jag inte får nåt av dem så kommer jag ju iallfall ha skjutit upp att städa min lägenhet åtminstone än dag extra.

Hmmm

Japp det är så det ligger till. Nu är klackan kvart i fyra, och jag sitter och filurar på om jag skall gå och lägga mig, springa ner till järntorget eller snoka reda på den där preem mackan som skall ligga här i närheten och vara nattöppen, eller om jag helt enkelt skall vänta tills kl 6 då macken alldeles nedanför mig öppnar, det är ju som ni alla förstår lite ont om snus. Men då kanske nån kommer med den briljanta idéen att, men hörru Oskar, varför låter du bara inte bli att snusa, det är väl inte så att du är beroende eller nåt sånt. Nejdå inte jag inte, jag snusar fortfarande bara för att det är gott, och det har jag gjort i snart 10 år. Himla märkligt det där. Jag undrar lite när det där beroende kommer att kicka in. Jag slutade snusa för några veckor sedan. Jag började med att gå från en dosa general lös om dagen till en dosa rapé portion i veckan. Det var lite läskigt, men inte så speciellt svårt. Det absolut jobbigaste var vid dagens slut, då man skall varava ner en smula och ligga och tar en snus och lägger sig och läser en stund. Annars än det var det absolut inga problem att inte snusa. Det var lite märkligt om jag får säga det själv. Jag har en kompis som heter Ekis, och när han slutade snusa så började han snusa papper istället, d.v.s. att han istället för en portionssnus stoppade upp massa papper under läppen, och det har han gjort nu i ungefät två år. Det är nästan ännu mer märkligt. Det svåraste är ju inte att avstå från nikotinet, utan snarare att avstå från den betingade responsen.

Genom att studera människor genom detta perspektivet så kan man se en sak. Och det är att psykologer och andra folk som gärna vill visa hur människan är utvecklad och så vidare kanske skall tänka till en smula på hur man egentligen reagerar under ett snus eller rökstopp, för att kanske få de slutgiltiga bevisen på att människan i sig oftast handlar enbart på ett mekanistiskt beteende. Ett mekanistiskt beteende som inte nödvändigtvis handlar om ett inplanterat mekanism utan snarare om ett eget val.

Man kan prata mångt och mycket om människans fria val, men har människan fria val. Japp iallfall ett, man kan välja vilka mekanismer man kan bekanta sig med, men kan man välja vilka reaktioner dessa mekanismer skall få. Nä, det kan man inte. Av detta kan man sluta sig till uppfattningen att människan i själva verket bara har en väg att gå, och det är den vägen man borde gå om man vill sig själv väl. Men är det då ett val?

Kändis eller Forskare?

Jag har kommit på en sak som var ganska rolig när jag tänkte efter en stund, Det började med att jag diskuterade John Gray (författaren till Män är från Mars och Kvinnor är från Venus med någon och så visade det sig att jag hade tagit fel på person, jag pratade nämligen om en helt annan John Gray som var forskare på Stanfords Universitet och inte då John Gray som har en P.hd. från ett bluffuniversitet(den lilla fjanten).

Jag kom ju givetvis att tänka på den gången när min lärare i Religionsfilosofi, hade berättat om artikeln Den kastrerade Guden och dennes författare Pamela Andersson(jag tror iallfall att det var den artikeln, men jag är inte helt hundra, har iallfall skrivit en bok som heter A Feminist Philosophy of Religion: The Rationality and Myths of Religious Belief), och då inte helt oförväntat möts utav en del ganska förvånade blickar. Men det visade sig då att det finns en feministisk religionsfilosof som heter Pamela Sue Andersson, men som givetvis i religionsfilosofiska kretsar omtalas som Pamela Andersson, de flesta inom den branschen har inte så stor verklighetsanknytning. Jag vet inte riktigt vilket som det är mest humor i en feministfilosof som heter Pamela Andersson, eller en lite lätt märklig 'skådespelerska' som heter samma sak som en feministfilosof. Eller om det kanske var så att min lärare inte riktigt insåg varför vi såg lite lätt förvånade ut.

Men i vilket fall, så kontrade han med att berätta om den världsberömda antropologen Michael Jackson, vilket inte var helt ointressant eftersom det var just i tiden med hans pedofilrättegång, så det var lite humor i det oxå.

Men den viktiga frågan är ju givetvis vad finns det för andra kändisar och forskare som har samma namn, finns det några alls? Och är det några som har lika mycket humor som just Pamela?

Här är förövrigt en artikel av henne

http://www.arsdisputandi.org/publish/articles/000001/index.html

Edit 050804: Den senaste i raden som förtjänar att nämnas är talesmannen för Catholics for Christian Political Action Gary Potter. Det är ganska mycket humor i om jag får säga det själv.

Luther och Göteborgskravallerna

Satt precis och läste en liten essä av Martin Luther som handlade om hans syn på Judarna, och den var så där hyfsat antisemitisk, men det kommer jag kanske nämna nåt om senare. Men i vilket fall så ledde den in mig på ett tankespår som slutade i en etisk frågeställning. Det hela började med att jag kom att tänka på bondeupproret 1524-1525. Till en början var Luther positivt inställd till bönderna och visade sitt stöd genom olika skrifter som vände sig emot Furstarna som bönderna gjorde uppror mot. Även om han manade bönderna till besinning och rådde dem att inte använda vapen så kom en herre vid namn Thomas Müntzer som Luther senare kom att kalla ”Satan från Alster”. Han var en uppviglare av högsta klass och fick bönderna att ta till vapen och försöka genomföra en väpnad revolution som senare slogs ner brutalt av furstarna. Men efter att Luther hade varit på en resa och själv upplevt böndernas vrede, vände han och ställde sig på furstarnas sida, genom skriften Mot de mordiska och tjuvaktiga bondehoparna där han b.la. yttrade frasen

”Låt alla som kan hugga, dräpa och sticka ner dem, öppet eller i hemlighet, eftersom ingenting kan vara vidrigare, mer nedbrytande eller mer djävulskt än en som gör uppror. Det är som om man måste döda en vansinnig hund: om man inte dödar den, blir man själv dödad och hela landet tillika med en själv.”

Hur skall man då koppla detta till Göteborgskravallerna? Det är inte så svårt som det kanske verkar. Under början utav kravallerna så hade demonstranter ett starkt stöd utav en stor del utav den svenska befolkning, men allteftersom tiden gick och mer uppdagades hur det hela gått till förflyttades sympatin till de utsatta poliserna.

Detta är ett vanligt fenomen som har setts många gånger i världen. Själve fenomenet kan defineras som att när en ”svag” grupp går emot ett en ”stark” så finns sympatierna hos den ”svaga” genom den Sokratiska och den ”kristna” etikens arv. Det är synd om de ”svaga” och det är de ”starkas” fel.

Men i dessa två fall så övergick sympatin från de ursprungligen ”svaga” till de ursprungligen ”starka,” på grund utav att rollerna skiftades. De svaga blev starka och de starka blev svaga. Och samtidigt som detta inträffade förflyttades även sympatin. Då är ju frågan; är detta något som är bra? Är detta en etik som är eftersträvansvärd? Skall en etik alltid vara konsekvent?

Fortsättning följer...