Nu har halva terminen gått, en halv termin utan att ha sett skymten av några pengar från CSN, jag börja lite smått undra vad det är för fel på dem, fast jag är förmodligen inte den första som nånsin har gjort det. Från början så skulle jag inte få några pengar för att jag hade tjänat för mycket, vilket man kan tycka vad man vill om, men det var ju inte direkt så att jag sökte så himla mycket, jag ville ju bara ha halvt lån om ens det, eftersom jag hade sparat en del pengar från mitt vackra sommarjobb. Men nu är de pengar strax slut, när jag betalt hyran för november så är de försvunna, så nu är jag pank igen, jeeeeeej, jag har saknat det så mycket, jeeej, jag riktigt bara myser i hela kroppen av deras alltigen kärleksfulla inställningen till sveriges studenter, jag kan inte annat än säga tack, för denna uppvisning i medmänsklighet, och denna förståelse från CSN´s personal över min något överdrivna frustration, för det är ju inte så att man kan fixa lite pengar på annat håll, det vet ju alla.
Jag har trots att jag blivit starkt motarbetad från CSN, lyckats med att skriva några tentor. En dygnstensta och en salstenta. Dygnstentan var ganska skojig, den var inte jättesvår(iaf hade den inte varit det om man hade förberett sig lite bättre, men hur tufft är det) men det var ett ganska intressant sätt att skriva en tenta, när jag blir stor och universitetslärare så skall jag ha såna hela tiden. Den har jag oxå fått tillbaka och fått veta att man klarat trots att CSN motarbeteade meig lite och försökte rycka undan mina böcker, genom att jag var tvungen att betala tillbaka till dem, oerhört fint gjort, Det var en nobel handling som jag som människa är stolt över att ha fått bevittna. Jag kände att jag växte som person i det ögonblicket. Salstentan var som en vanlig salstenta, dagen innan hade man inte koll på nånting, ingen visste hur tentan skulle se ut och alla var lite smått nervösa. Efter tentan så kände man som vanligt, det villa säga ingen hade en aning om hur det hade gått. Jag kände dock att med lite flyt så klarar jag mig nog, fast jag är inte riktigt säker på om jag svarade rätt för att jag visste att de var de rätta svaren eller om det var för att jag resonerade mig fram till ett svar som verkade rimligt. Detta trots ett starkt motstånd från CSN, vilka krävde att jag skulle betala tillbaka till dem (som jag tidigare nämnde) men eftersom jag inte hade så mkt pengar kvar att betala tillbaka till dem för, så fick jag pilla på de pengar som jag avsatt till efter den 25 okt, vilket innebär att jag var tvungen att plugga utan kaffe, chokladbollar, mat, snus och annan såndär lyx, jättetrevligt. Jag vet inte om jag nog kan beskriva den oerhörda kärlek jag känner i detta nu, det känns som en gigantisk omfamning av fluffiga små rosa moln, jättemysigt alltså.
När jag var på väg hem från tentan på min vackra cykel så insåg jag att, "- ojdå, det blöder visst lite i lungorna, guuuu så sexigt." Fast detvar nog inte lungorna, eftersom det gick över, hoppas jag iaf, för jag kom hem å tog en öl innan jag gick ut å lekte med min klasskompisar. Vilket var väldigt, väldigt, trevligt, trots att jag insåga att jag höll på att bli sjuk, och att CSN stod och försökte rycka av mig mina små ihopskramlade pengar jag hade fått av att panta alla tomma cola-flaskor som låg i min lägenhet, det blev en lite jobbig situation, men jag fick några öl av min snälla klasskamrater och av mina gamla klasskamrater, eftersom det nog idag är få studenter som inte har känt av den onda drakens små ryckningar. Men i vilket fall som helst. I lördags så skulle jag leka med Wille, vilket jag oxå gjorde, vi spelade bowling, himlans skojigt, och han tvingade mig att låta honom bjuda mig på öl, jag kämpade emot hårt, men till slut så lät jag honom, Eftersom jag vann med ca 60 poäng så tyckte jag att det var ganska snällt av mig att inte håna honom, så man kanske skall se det som att han köpte min tystnad. Han har för övrigt fått sina CSN pengar. Men på vägen ner till stan så tog jag vägen genom en tunnel vilket inte var det mest intelligenta jag någonsin gjort eftersom det regnade en smula och jag passade på att få vatten upp till knäna. Jättespännande, det gjorde underverk för min förkylning. Sen på vägen hem så tog jag en omväg för att inte åka igenom samma tunnel, men gissa vad jag hittade där, en annan vattenfylld tunnel. Fast då var jag på väg hem, så det gjorde inte så mycket. Det var bara skönt att vara lite kall, och komma hem och gosa ihop i ett varmt hörn av lägenheten, och värma upp sig lite med en Jules Verne. Så jag är iaf inte alls förkyld idag, inte ett dugg, nepp inte alls. Det känns ganska bra för då behöver jag ju inte köpa så mkt mediciner för att bota den, vilket är skönt eftersom jag inte har fått mina CSN-pengar än, så är det ju en himla tur. Det hade ju sett lite dumt ut.
